Den obegripliga hunken
Vilka män som är snygga eller inte, vilka karlar som får kvinnorna att svimma - brukar jag ha ganska rutten koll på ärligt talat. Jag vet att Brad Pitt ansågs schtekhet för en sidådär 5-10 år sedan och jag vet att Clooney alltid gör de äldre fruntimren fnittriga. Så mycket har jag hängt med i alla fall.
Men så dyker de där svårbedömda rackarna upp, som blir sexsymboler över en natt och dyrkas av miljontals kvinnor. De där som enligt oss killar inte ser mycket för världen ut alls och inte på några sätt anses grabb-vackra som exempelvis en ung Paul Newman. Värst av dessa är Twilight-vampyren Robert Pattinson.
Han är världens just nu mest åtrådda man enligt tidningen People. Och vi killar... vi fattar ingenting. Det är väl en sak om DiCaprio eller Tompa Cruise vinner den där listan, men Robert Pattinson? Löken blommar nästan, så konstigt är hela den där hunk-grejen i Twilight.
Jag önskar mig nu att en vänlig kvinnlig läsare berättar för oss grabbar vad det är med världens mest obegripliga hunk som gör honom så slående som han tydligen är?
Fire fire all around!
`|Crawl Trough Fire|´
http://www.youtube.com/watch?v=wXvSA6QL7Ac
Ska snart få träffa min sångpedagog (spännande!!!) Hur awesome är inte det?! :D Men nu låter min röst förjävligt, då jag precis varit sjuk! Men när jag blir sjuk så blir awesome istället... sann historia.
* Historia.
* Naturkunskaps prov.
* Koncept design.
Efter denna vecka kan jag nog börja andas lite... skolan tar död på mig atm.
"Skit i deras problem, ta hand om dina egna."
♣♥♣
FAN VA LÅNGT HAR JAG HAR
If You Could Come Back Home - William Fitzsimmons
Jag fattar knappt var som skett med mitt liv. Känns så himla meningslöst helt plötsligt. Att komma till skolan var dag känns totalt onödig. Sedan kommer man hem men inser att man inte gör något bättre hemma förutom att man filosoferar och spelar gitarr, Finns inte mycket man kan göra när man är typ insöad på sitt rum. Visst man kan väl fiiiiika? Men det kostar pengar, vilket jag inte har råd med eftersom man precis pungat ut pengar till resa till MAGALUF den 18:de Juni. Jag letar dessutom efter jobb, får inge respons från de ställena jag varit och lämnat ut CV till... Yay me =( Jag ska klippa mig den 5:de TJOHO! Den 5:de börjar min Beach 10 deffande dessutom, 8- pack till sommarn tackar! Det som får mig på bättre humör är att jag kanske får träffa ANONYM på måndag. Jag har förresten på senaste tiden kärat ner mig i Leona Lewis (Kenza?) sjukt underbar kvinna. Jag är jätteglad över all bra kritik över mitt projektarbete förresten, jag blir jätteGLAA.
Tack för att du läste flummet.
Sjukt trött på att vara singel.
Med bättre årstider kommer bättre tider?
Merry XXX-XMAS <3
För det första så vill jag inleda denna text med att säga, God jul. Jag vet inte om du faktiskt firar jul eler om du bara tycker det är en vanlig tradition och inte bryr sig så mycket om den. Men jag älskar julen. Och jag kommer förmodligen alltid att göra det.
Ätit julmaten än? Jag älskar allting med julbordet. Jag skippar sillen och Janssons men jag älskar köttbullarna och korven och potatisen och...allt. Det känns (för mig) som att hela julaftonen blir fulländad när man ätit. Men...ibland undrar jag om vi inte bara blir bländade av traditionerna med julbordet. Jag har hört vissa som...lärt sig att gilla julbordet. Som bara äter det för att det tillhör just våra traditioner. Traditioner må det vara, men man måste ju inte vara fäst vid dem, eller hur?
Låt tigern vara nu för guds skull
Tiger Woods backade in i ett träd. Och låg med nio brudar utan att frugan visste om det. Hemskt, otrohet är inget att fnysa åt. Men vi vet det där nu, vi kan det där nu. Moralpredikan overload för länge sen, låt tigern vara nu och fyll löpsedlarna med
riktiga nyheter istället!
"leeeeaveee meeh ALÅNE! mehehe"
Funny People var inte alls funny
Seriöst, hur många kukskämt är det överhuvudtaget möjligt att inkludera i en film som inte faller in under porrfilmsfacket? I Judd Apatows senaste film, Funny People, känns det ungefär som fjorton stycken i minuten - i nästintill två och en halv timme. Det pratas om omkretsar, om längder och om penisar i alla möjliga former och variationer. Inte konstigt att folk ställt sig frågande till varför man haft mage att lägga till ett "funny" i filmtiteln.
Funny People är mer tragisk än vad den är rolig, vilket förstås har varit en del av tanken eftersom handlingen om en döende komiker som när döden knackar på axeln inser att hans liv trots alla rikedomar och framgång är tomt och meningslöst knappast går att göra någonting allt för underhållande av. Men Apatow försöker i alla fall locka fram skratt när komikern, spelad av Adam Sandler i en av sina mest outhärdliga roller på flera år, försöker rätta till misstagen i sitt liv och avsluta sin tid på jorden med något som åtminstone påminner lite grann om kärlek och glädje. Han tar hjälp av en ståuppkomiker på uppgång (Seth Rogen i sitt sedvanliga jag med rökhosteskrattande höhö-kaskader) som fungerar både som hans assistent, lärling och till slut också en vän.
Mina förhoppningar fick en käftsmäll. 3/10
Happy? Angry?
vilken oliver föredrar ni?
själv gillar jag dom där gröna oliverna
State Of The Union
Dalarna <3
Det är så grått och trist att jag bara vill somna om.
För 12 månader sedan var gatorna snötäckta och vädret var iskallt, gnistrande vackert vitt. Jag hade hoppats på samma i år. Samma kritvita november. Nu får jag istället hoppas på att december slipper bli lika blaskig och grå som november varit. Hit med snön nu, annars drar jag...
Äckel Sverige.
2012
Det börjar lovande egentligen - när forskare upptäcker märkliga förändringar med jordens kärna och människors liv till slut sätts på spel, vill de högre makterna inte varna allmänheten och låter bara en viss andel människor få vetskap. Bara de som äter tryffel till frukost och torkar röven med femhundringar får en chans att rädda sina rikemansändor från domedagen. Resten då? Spolas bort. Men efter lite politiska mord och naturförändringar senare tar den riktiga berättelse sin början. Sorgligt nog. För det är nämligen klyscha, efter klyscha, efter klyscha, efter klyscha, skoningslöst non-stop. Jag försökte till och med räkna Hollywood-världens alla klyschor, men jag tappade räkningen under allt gapskratt. Och inte för att det var särskilt roligt, det ä bara det att manuset strålar av genuin pinsamhet. Och stinker gör den också.
Cusack spelar den frånskilda losern som hatar tjejens nya kille och glömmer det barnen behöver bäst (ser ni? Klyschorna haglar tätt inpå varandra redan från början!) och livet verkar vara ännu en dag i hans tomma tillvaro (jeez), tills han möter en frenetisk konspirations-wacko som sänder radioprogram om jordens undergång och fattar till slut att hans profetior är sanna, hoppar in i sin trimmade limousin och flyger iväg med familjen (inklusive den nya killen) från de makabra jordbävningarna. Det tar inte lång tid innan man fattar att filmen handlar om att hålla ihop, kärnfamiljen, etc., men för att hålla ihop som familj i en film måste det ju givetvis vara något i stil med världens undergång (duh!), men då återstår frågan: Hur ska man ta det här på allvar när de agerar som att de var på väg till de jobbiga morföräldrarna? Som en ny familjeattraktion på Disneyland, fast gnälligare. Det är visuellt makabert, men man känner ingen som helst skräck då det hela snabbt förvandlas till en parodi på sig själv.
Se bara på klippet ovan; istället för att se skräckslagna ut, ser de mer ut som att de glömt att hämta ungen från dagiset eller möjligtvis lämnat ugnen på där hemma. Vad fan, se bara hur de tutar åt idioterna framför sig, som om det var försenade till jobbet eller något. Och när det sedan sprutar bajs på bilen, grälar i baksätet, en jättestor Donut rullar förbi och tjocka gamla tanter krossas av husskövlingen, är förödelsen total; och då pratar jag inte om Los Angeles som ödeläggs, utan all dramatik som i själva verket borde ha stått i centrum.
Faktum är att de här karaktärerna är så irriterande, att jag mycket hellre hade sett den långhåriga radioprogramssändaren i huvudrollen (usel, men bättre) eller varför inte munkarna som visades på trailern? Därtill gör inte relationerna någon som helst vett;
Cusacks brud skiljde sig för att han var så upptagen i sitt skrivande. That's it? Han filade extra länge på sina böcker och skrev till slut på skilsmässopapprena? Vilken bitch. För att inte tala om vilken gnällspik hennes nya kille är, men inte nog med det; det lilla familjedramat slutar så konstigt och smaklöst att jag mest rynkar näsan än berörs. Jag hoppades hela tiden på att någon cementblandare skulle landa på den där familjen, men klarar sig undan de värsta av händelser och förblir lika värdelösa från början till slut. Suck.
Dessutom tappar filmen spänning då vi får samma plan-sekvens ungefär... 3-4 gånger, kanske? Variera mera!
Effekterna då? Fläskigt maffiga, vackra och spektakulära. Men inte ens CGI för flera miljoner dollar kan väga upp resten av fiaskot 2012.
Wow. Bara... wow. Igår kväll bevittnade jag en blockbuster som är så pinsam, så rutten och så usel att jag slagit rekord i facepalming-maraton vid filmtittning. Jag satt faktiskt och skrattade. Hela vägen. It's THAT BAD.
Ja, mina damer och herrar, jag talar givetvis om 2012 - katastroffilmernas katastroffilm. Så, hur hemsk är den egentligen? Ni kan börja med att se en sammanfattning av filmen i helhet. Gör såhär:
1) Sätt på det här klippet.
http://www.youtube.com/watch?v=eZxBYItj2sM
2) När du närmar dig 0:45, så sätter på denna video samtidigt:
http://www.youtube.com/watch?v=MK6TXMsvgQg
3) Skratta, njut och följ sedan den längre recensionen:
"NAAAAJJJ AJM TU JANG TU DAJ!"
Det börjar lovande egentligen - när forskare upptäcker märkliga förändringar med jordens kärna och människors liv till slut sätts på spel, vill de högre makterna inte varna allmänheten och låter bara en viss andel människor få vetskap. Bara de som äter tryffel till frukost och torkar röven med femhundringar får en chans att rädda sina rikemansändor från domedagen. Resten då? Spolas bort. Men efter lite politiska mord och naturförändringar senare tar den riktiga berättelse sin början. Sorgligt nog. För det är nämligen klyscha, efter klyscha, efter klyscha, efter klyscha, skoningslöst non-stop. Jag försökte till och med räkna Hollywood-världens alla klyschor, men jag tappade räkningen under allt gapskratt. Och inte för att det var särskilt roligt, det ä bara det att manuset strålar av genuin pinsamhet. Och stinker gör den också.
Cusack spelar den frånskilda losern som hatar tjejens nya kille och glömmer det barnen behöver bäst (ser ni? Klyschorna haglar tätt inpå varandra redan från början!) och livet verkar vara ännu en dag i hans tomma tillvaro (jeez), tills han möter en frenetisk konspirations-wacko som sänder radioprogram om jordens undergång och fattar till slut att hans profetior är sanna, hoppar in i sin trimmade limousin och flyger iväg med familjen (inklusive den nya killen) från de makabra jordbävningarna. Det tar inte lång tid innan man fattar att filmen handlar om att hålla ihop, kärnfamiljen, etc., men för att hålla ihop som familj i en film måste det ju givetvis vara något i stil med världens undergång (duh!), men då återstår frågan: Hur ska man ta det här på allvar när de agerar som att de var på väg till de jobbiga morföräldrarna? Som en ny familjeattraktion på Disneyland, fast gnälligare. Det är visuellt makabert, men man känner ingen som helst skräck då det hela snabbt förvandlas till en parodi på sig själv.
Se bara på klippet ovan: istället för att se skräckslagna ut, ser de mer ut som att de glömt att hämta ungen från dagiset eller möjligtvis lämnat ugnen på där hemma. Vad fan, se bara hur de tutar åt idioterna framför sig, som om det var försenade till jobbet eller något. Och när det sedan sprutar bajs på bilen, grälar i baksätet, en jättestor Donut rullar förbi och tjocka gamla tanter krossas av husskövlingen, är förödelsen total; och då pratar jag inte om Los Angeles som ödeläggs, utan all dramatik som i själva verket borde ha stått i centrum.
Faktum är att de här karaktärerna är så irriterande, att jag mycket hellre hade sett den långhåriga radioprogramssändaren i huvudrollen (usel, men bättre) eller varför inte munkarna som visades på trailern? Därtill gör inte relationerna någon som helst vett;
Cusacks brud skiljde sig för att han var så upptagen i sitt skrivande. That's it? Han filade extra länge på sina böcker och skrev till slut på skilsmässopapprena? Vilken bitch. För att inte tala om vilken gnällspik hennes nya kille är, men inte nog med det; det lilla familjedramat slutar så konstigt och smaklöst att jag mest rynkar näsan än berörs. Jag hoppades hela tiden på att någon cementblandare skulle landa på den där familjen, men klarar sig undan de värsta av händelser och förblir lika värdelösa från början till slut. Suck.
Dessutom tappar filmen spänning då vi får samma plan-sekvens ungefär... 3-4 gånger, kanske? Variera mera!
Effekterna då? Fläskigt maffiga, vackra och spektakulära. Men inte ens CGI för flera miljoner dollar kan väga upp resten av fiaskot 2012.
Hoppas ni gillade recensionen! Ciao
Paint Skillz..
Bannemej!
Nu var det bannemej dags för ett updatering i min fantastiskt underhållande blogg!
Har varit sjuk sen i fredags, vet fortfarande inte om det var svininfluensan..what ever. Känner mig bättre nu i alla fall! Har varit ett par riktigt sega dagar sedan igår då jag införskaffade "Call Of Duty: Modern Warfare 2" till PC *mums* så det har underhållit mig lite granna.
Måste säga att "How I Met Your Mother" är den bästa sitcom sedan Scrubs avslutades... ren briljans rakt igenom, det är ett måste för alla! Barney är gay :(
Update i projektarbetet (Logginlägg 2)
Åhh nu var höstlovet över! och jag har hunnit med massor i mitt projektarbete.
Har suttit hemma och spelat in låt efter låt, bara gitarr dock. har varit förkyld så det skulle inte låta värst bra om jag sjöng nu över lovet. Dessutom efter jag varit på Rise Against och skrikit mig hes, singing = not a good idea for the moment :)
Men men, jag har i alla fall spelat in gitarr progressionerna. Nu ska jag bara bli frisk nog till att sjunga till de låtarna som spelats in.
RA
Bästaste Stefani har varit hos mig under lovet, underbara människa säger jag bara!
Rise Against igår var hur awesome some helst! Tim sjunger så sjukt bra live. Just nu så har jag ingen röst kvar efter allsången på konserten, det var defenitivt värt det! ^_^
I Love Rock
Men Lifehouse.. vad hände?
Snyft. idag är en sorgsen dag. Sedan lunch har Lifehouse nya singel snurrat frekvent och jag måste säga att jag är besviken. Rysligt besviken. Vad hände med den där raspigt sorgsna sången, de ombytliga rytmerna och den där svepande känslan av enkelhet i perfekt symbios med alla melodiösa nyanser?
Halfway Gone låter exakt som Jonas Brothers. Eller som Thomas Ledin på engelska. Jag vill hoppa från balkongen. Detta är fantasilös och extremt stereotyp Hanna Montana-pop som bortsett från fragment av Jasons typiska tonval inte alls känns som Lifehouse. På kommande skivan ska Idol-deltagaren och Paula Abdul-kelgrisen Chris Daughtry finnas med som gästsångare också, läser jag. I och med det är hoppet förlorat. Lifehouse no more.
http://www.lifehousemusic.com/splash/default.aspx
Nu är jag tillbaka med bloggandet efter en veckas uppehåll förresten. :)
