sallmann

Snyft. idag är en sorgsen dag. Sedan lunch har Lifehouse nya singel snurrat frekvent och jag måste säga att jag är besviken. Rysligt besviken. Vad hände med den där raspigt sorgsna sången, de ombytliga rytmerna och den där svepande känslan av enkelhet i perfekt symbios med alla melodiösa nyanser?

Halfway Gone låter exakt som Jonas Brothers. Eller som Thomas Ledin på engelska. Jag vill hoppa från balkongen. Detta är fantasilös och extremt stereotyp Hanna Montana-pop som bortsett från fragment av Jasons typiska tonval inte alls känns som Lifehouse. På kommande skivan ska Idol-deltagaren och Paula Abdul-kelgrisen Chris Daughtry finnas med som gästsångare också, läser jag. I och med det är hoppet förlorat. Lifehouse no more.

http://www.lifehousemusic.com/splash/default.aspx

Nu är jag tillbaka med bloggandet efter en veckas uppehåll förresten. :)