sallmann

För det första så vill jag inleda denna text med att säga, God jul. Jag vet inte om du faktiskt firar jul eler om du bara tycker det är en vanlig tradition och inte bryr sig så mycket om den. Men jag älskar julen. Och jag kommer förmodligen alltid att göra det.

Ätit julmaten än? Jag älskar allting med julbordet. Jag skippar sillen och Janssons men jag älskar köttbullarna och korven och potatisen och...allt. Det känns (för mig) som att hela julaftonen blir fulländad när man ätit. Men...ibland undrar jag om vi inte bara blir bländade av traditionerna med julbordet. Jag har hört vissa som...lärt sig att gilla julbordet. Som bara äter det för att det tillhör just våra traditioner. Traditioner må det vara, men man måste ju inte vara fäst vid dem, eller hur?

Tiger Woods backade in i ett träd. Och låg med nio brudar utan att frugan visste om det. Hemskt, otrohet är inget att fnysa åt. Men vi vet det där nu, vi kan det där nu. Moralpredikan overload för länge sen, låt tigern vara nu och fyll löpsedlarna med riktiga nyheter istället!


"leeeeaveee meeh ALÅNE! mehehe"

Seriöst, hur många kukskämt är det överhuvudtaget möjligt att inkludera i en film som inte faller in under porrfilmsfacket? I Judd Apatows senaste film, Funny People, känns det ungefär som fjorton stycken i minuten - i nästintill två och en halv timme. Det pratas om omkretsar, om längder och om penisar i alla möjliga former och variationer. Inte konstigt att folk ställt sig frågande till varför man haft mage att lägga till ett "funny" i filmtiteln.

Funny People är mer tragisk än vad den är rolig, vilket förstås har varit en del av tanken eftersom handlingen om en döende komiker som när döden knackar på axeln inser att hans liv trots alla rikedomar och framgång är tomt och meningslöst knappast går att göra någonting allt för underhållande av. Men Apatow försöker i alla fall locka fram skratt när komikern, spelad av Adam Sandler i en av sina mest outhärdliga roller på flera år, försöker rätta till misstagen i sitt liv och avsluta sin tid på jorden med något som åtminstone påminner lite grann om kärlek och glädje. Han tar hjälp av en ståuppkomiker på uppgång (Seth Rogen i sitt sedvanliga jag med rökhosteskrattande höhö-kaskader) som fungerar både som hans assistent, lärling och till slut också en vän.

Mina förhoppningar fick en käftsmäll. 3/10